Dag 2.

Äntligen...

Kanske datorn kan fungera så pass länge att jag faktiskt kan skriva något här. Fick nästan panik bara för att datorn inte funkade alls. Nog för att den är ostabil massor rent allmänt men när den inte vill alls blir allt fel. Inser hur beroende jag är av datorn för att mitt liv ska fungera. Jag använder den i någon form till allt. Allt från hålla kontakt med vänner till att kolla busstider och liknande. Utan dator blir allt bara skräp.

Magen är ond idag. Gav den lite samarin nyss, får se om det hjälper. Tänkte att jag skulle dricka lite te. Inte lika gott utan mjölk noterade jag. Ska nog äta lite lunch senare med.

Fortfarande väldigt trött. Vet inte hur länge jag sov i natt. Men minst 8 timmar. Tror jag i alla fall.

Bakade en chokladkaka innan.

Det kostar på att inte bry sig om varje liten kcal man äter eller inte äter. Ok att jag inte är lika hysterisk och bara tänker på mat 24/7/365, men jag har inga matvanor alls heller och går upp i vikt. Helt sunkigt är det. Hur gör man egentligen? Det skulle jag bra gärna vilja veta.

Bytte några ord med pappa idag. Eftersom jag visste att det var han som skrev. Han "skriker" inte på mig med frågetecken och utropstecken och jag tänkte att, ja jag kan väl svara då. Var ett nästan ok, kort samtal. Nästan hanterbart.

Insåg just att katten löper med. Ingen rast ingen ro. Allt går bara runt, runt. Datorn krashade när jag skulle säga hejdå åt J med. Hur roligt är det på en skala. Nåja... kanske är vaken när han kommer hem. Eller så kan jag prata med honom imorgon. Funkar det med.